männen stupar först
kvar blir änkorna
som martallar
som enerötter
en och annan vitnad dvärgbjörk
sendrag under golvtiljorna
och tungandad astmatisk trappuppgång
vasstungad livsklokhet som länge återhållen
blommar sent och beskt
nu lever änkorna
men till vad nytta till vad glädje
i en etta på ett boende med tavla och fåtölj
på rena egenheten
eller för att
kanske

det var någonting som tyckte om
att leva
när allt kom omkring