Myror...
stänger stacken vid regn. De som inte hunnit in lär vara kunniga i myrsim. De som är inne i stacken, lär ha förråden fulla tills det blir solsken.

Myror... öppnar stacken när det slutat regna. De som inte kunde myrsim kan alltid agera utfyllnad tills nästa regn.

De som kunde simma, har ingen aning om hur det står till med vare sig förråd eller de som hann in. Ändå släpar dom villigt sina barr. Till samma stack. Förväntar sig att vara välkomna och agerar som om inget hänt.

Är inte det en social förmåga, då vette tusan. Är inte det vitsen med att vara myra, så vet inte jag. Då må det regna oavbrutet tills resten av stackmedlemmarna har förstått det. Tills förråden är tomma och tills äggen dött, och drottningen har flyttat.

Men.. ibland protesterar vissa myror mot att förväntan inte stämmer med förrådsmängden när dom återvänder. Vad har hänt? Här simmar man för att man blivit utestängd, och här släpar man och drar för stackens överlevnad. Är man inte mer värd än att ses med misstänkhet bara för att man är lite blöt, trött och förbannad på stängda portar överallt? Stånga sig blodig, känna sig som Dino, och dessutom förväntas ha 17 000 nya informations-barr på ryggen färdiga att lossa. För en hungrig skara egoister som samkör sin norm?

Mja...

Det är då insikten kommer; att vara myra är inget liv för mig? Det går alldeles för många i samma spår, och alldeles för mycket jobb utan betalning, samt att det är svårt att simma utan livboj när huvet är tyngre än vad benen klarar av i ämnet; Myrbenskavning medelst syrebrist pga för mycket väte i luften - och jag gillar

regn.