I gryningsvindar unga
med knäckta vingar och vilsen riktning
de vandrar i vildmarkens snår

Det mummel som hörs är människans röst
vattnar sin omgivning med svammel
Det är tomt, det försvinner och ingenting mer

Hjärtan brinner av längtan

Så stiger de gömda visorna fram
sjunger sin heliga sång
Du har älskat som ett brunstigt djur
Älska nu med din själ
Vi bär att evigt, levande liv
ett liv som aldrig kan dö

Hjärtan brann av längtan

Så steg de gömda visorna fram
sjöng sin heliga sång
De vandrar ej längre i vildmarkens snår
De har slutit fred med sin själ


© Gabrielle Laurèntzen