Orden faller ur munnen utan kraft, medveten andhämtning spänner kroppen
Stålsatt vilja ger lugn åt fladdrande tankar, det är inte läge att ge efter åt paniken 
Eden avläggs utan en tanke åt innebörden, mer fokus på att stappla orden på rätt sätt
Ser på rollerna i rummet och tänker på åren, dagarna, timmarna de formats av andra krafter än sina egna, för att till slut passa in i en så onormal miljö
Det är inte verkligheten som hotar mig, det är system som formats och tolkas av en främmande kosmetisk grupp individer ett kollektivt medvetande utan känsla  
Solnedgången kan dom inte ta ifrån mig, tänker jag tyst