Ur min väg, du stör mitt estetiska sinne.

Flytta lite åt sidan, du är fläcken på mitt vita papper.

Ner på spåret, du inkräktar min vy över perrongen.




När din luft tar slut, andas in.

När du inte har någon styrka kvar, börja springa.

När du står på världens ände, ta ett kliv framåt.




Ta tag i mitt timglas, och vänd det upp och ner.

När sanden runnit till botten, finns du inte mer.

Fel plats vid fel tidpunkt, sorgligt nog, du endast dig själv ser.

Skratta dig slut på luft med mig, och se vem som sist ler.




Bli min mänskliga dörrmatta.

Jag kan vara din säng av spikar.

Bli min mänskliga skärbräda

Jag kan vara din kniv.




Inatt, så gråter jag pärlor av glädje.
Tids nog, så gråter du tårar av blod.