Tidlösheten förde mig till denna sprakande eld.
Ser du den, ser du glöden som givit liv till eldens energi?
Elden har makt, elden förstår sig på skräck, elden finner frid inom dig.

Livets klocka tickar, men i mig finns det ingen sådan.
Fridlyst, vacker, vit blomma påminner mig om var tidlösheten en gång existerade. Vackert, fridfullt, oskyldigt, stilla. Precis som elden, precis som det ska det vara.


Jag har en biljett, till himmelen. Där kan jag finna oändlig, fridfull, tidlöshet. sa du till mig.

Ditt hjärtas sköra puls, ett klockslag, kanske två, och den blir till mitt livs sekundvisare.

Jag ville fråga var du lånat tiden ditt hjärta slår efter.
Jag ville fråga var du köpt din biljett till friheten
Jag ville fråga vad jag ska säga till mitt livs lärare om din frånvaro på mitt schema, när din biljett har gått till bruk.
Jag ville fråga hur du kunde förvandla den enkla tidlösheten till ett timglas som mäter dyrbar tid.

Jag som alltid trott att biljetter bara var skapade för en kort vistelse.
Jag som alltid trott att sjukhus var till för att hålla brinnande själar kvar vid liv.
Jag som aldrig trott att eld kunde skada..


Sluta aldrig hoppas, sa du till mig.

Glöden i dina ögon var inte densamma, men elden i din själ brann som aldrig förr.
Din kärlek levde kvar, hand i hand med elden.

På dödsbädden talade elden som fanns kvar inom dig. Kvar vid livet, agerade ditt iskalla hjärta som fort förde sekundvisaren närmare avgångstiden.

Du tog min hand, och förde den till ditt hjärta.
Med en tystnad av magisk, elektrisk energi,
sa du att jag inte kunde följa med,
inte denna gång.

Du åkte iväg innan jag hunnit tänka.

Din biljett till himmelen var ditt bästa köp, men min sämsta present.
Min förnekelse lever kvar, min saknad finns inristat i ett friskt hjärta,
men jag undrar fortfarande,
ifall systemet än idag, säljer såna biljetter.