Jag kan spela dig livets melodi,
Hör och häpna, skapa mig dödens parodi.
Jag kan måla dig lyckans bild,
Se och lär, vänd på det, och känn sorgen mild.
Jag kan skriva dig vår gemensamma lärobok,
Läs och förstå, fastna på världens ödeskrok.


Tillsammans, så vandrar vi igenom denna djupa, mörka och oändliga skog,
Hindret, på vår vandringsfärd fäller oss inte, utan markerar platsen där glädjen en gång log.
Tillsammans kan vi färdas genom livets cirkel med en cykeltur,
Vi lär få cykla länge, elden runt cirkeln blir till vår obestridliga mur.

Sippra på den bitterljuva smaken av whisky,
snart så kommer slaget ikapp.
När alkoholen sätter krokben för dig,
avundas inte mig som redan läst livets varningslapp.

Besök mig i min röda himmel när du brytit dig loss från ditt vakuum,
Vistelsen i hennes gråa helvete kunde ändå inte ge dig botningsmedlet mot ditt uppmålade tomrum.

Världen jag utlovar och tankekraften jag förmedlar kommer från djupet av mitt hjärta.
Farbror blå lyfter inte på luren av egoistiska inslag grundat från sin egna smärta.

Den negativt laddade energin du utstrålar bygger upp styrka från botten av min själ.
Jag kan inte tacka dig nog för att uppslipandet av din egna diamant genomförs mycket väl.

Jag öppnar min dörr för dig, ers en på miljonen.
Varsågod, stig in, och kliv upp på perfektionstronen.
En bländande chock, kan endast min värdefulla värld ge.
Återupplev din mörka vandringsfärd,
fast genom min färgglada värld,
upptäck och se.

När elden har fått nog, ligger bara askan kvar av hoppet som brunnit ut.
Den dagen hoppet blivit till aska, får du besöka min röda himmel tillslut.
Jag kan inte förmå mig att låta dig vänta i hennes gråa helvete länge till.
Jag kan inte förtränga faktumet att det är det enda uppenbara du egentligen vill.

Flyg, långt bort till min röda himmel, gör det i smyg.

Kvar, står din ovärderliga diamant, uppslipad och klar.