Snart så dunkar båten hemåt och i min sommardrink finns snart naturlig is
Vågorna känns mer tunga och i dina ögon ser jag en tår av vemod.
Våra liv har numera en gemensam historia och det är inte bara fotona som bevisar detta fenomen.
Vad din hand känns välbekant men ändå som första gången.
Tittar jag nånsin i din blick numera, emellan jobb och vila, plikter och rutiner?
Ser jag dig på riktigt, minns jag vad jag tyckte om. Du finns där i dina ögon, de förändras aldrig.

Jag är nog en höstdiktare, kalla tårar av kärlek.
Jag är nog en höstmänniska, gillar varma tröjor och en varm kopp med längtan.

För i vinden som slår mot mitt ansikte minns jag så mycket.
Kan samla ihop mina foton och minnen och arkivera min själ i mitt hjärta.