Du leker, en puppeteers illa valda trådar- med ögonfransar
stryker istappar, kring hjärtats sköra väggar. Kan höra
vinterns mörka timmar, komma.

Jag skriker, ur tystade lungors snörda gångar
skakar, hela världen ett schackbräde, en våldtagen dam
ligger slängd - i diket

och du viskar, med kluven tunga - matt

i mitt snart, spruckna öra.