Likväl som man har rätt att dölja vad som helst i sitt liv, borde det vara rätt att ha tillåtelse att tolka andras dolda utifrån den man själv är.Likväl som att se sitt dolda som endast något oplanerat ovisat så

Borde

man borde
jag borde
du borde och alla borden skapar i sin tur alla
kansken
och tvekansväsen där farorna skräms bakom nervösa axlar
fnitter och ursäkter

(vad ska andra säga)

jag struntar fullständigt i vad andra kanske borde eventuellt kommer att

och tål man inte att bli tolkad, så ska man över mitt anfrätta och härdade huvud taget inte nypa sig en enda gnutt av en enda minimal dust av en tvekan till chansning till ett

borde-resultat

jag för bok på dom per automatik - där finns små blinkande dioder beredda - och där finns backventiler för dårskapen

tillåtande precharmiga bortförklaringar

(vad ska andra tänka)

för inga förväntningar byggda på förväntningar
kan bli sanna om blivandet alltid

finns i framtiden

och då kommer jag att permanenta håret, färga det vitt, skulptera och forma det som en ödla; Illusion; med en svans som lossnar om du försöker fånga mig

och sen ställa mig på torget med en megafon och skrika;

Men för i hela hell, bestäm dig nån gång!

kanske inte ens visa sig
borde man

(men jag är  tant så jag får
strunta i vad andra tror)

för saker tas in i ett möte oavsett om där är en mask i vägen eller ej

(vad ska andra säga
säg det
säg
vad säger du
det andra säger?

vv kontrollera först
så har du nåt att skylla på
sen)

jag kommer att gå igen i dina drömmar

som fjällplockerska med en vit ödla av hår på huvet

i din hand ligger sista flätan
flätad för att lossna

för även visade sanningar kan tolkas som vad som helst; beskådaren har sina egna filter och vem vet vad som är en mask eller en reell ärlighet

(jag har bara studerat krokodiler)

integrering

och vem avgör alls om nåt är ärligt vidrigt falskt och sanningsbevisat
eller ej

vem
(tror fortfarande på bevis
som kär)

vart är reviret

vart är stolparna då

(vad ska andra höra)

på egna reviret
bägge två
fyra om du behöver hägna

bara två om du behöver hänga
fritt

 och liksom sväva bland ovissheterna ett slag
(medan jag gräver diken för kanske/borde-överskotten)

och vill man o-visa sitt jag så får man också tåla att tolkas utefter den visningen

oh o o - du anar inte vilka drömsekvenser jag har möjlighet att skapa
(kanske du får vara där du är ditt du - kanske det är ganska

bekvämt att strunta i ditt

Du)

och ibland vänder jag en pannkaka eller två
också

sirap på?

För vem avgör om det är ett o-jag, ett jag eller inte mer än gasten av din borde-skräcks krympande allvetaranda
och istället-för-att-kolla-kansken

Liksom alla tolkar alla visningar oavsett vad de konkret visar.

vi söker endast
svar på det vi
redan känner

sa forskaren

torskaren av -skap och
-ande i vetandens vetenskap

(tänker fjälla dig ett fjäll i taget
in till hjärteroten, kära)

ja den som sa
att havre ska
man odla i norr
så långt upp att laxen vänt och går ner och dör
igen

han med skjutmåttet på lien

borra mig min gröt ätlig för jag planterade endast spröten från kornet
tänkte visheten satt i det som pekade uppåt

som de som pekar mot höga
vetare

hö är hö hur än man hoppar

en död lax är en död lax
sa krokodilen

(vad ska andra säga
vänta
låt mig läsa lite först)

Gillar vi konst för vad en konstkritiker tycker, eller för vad konstnären har för anor, eller andra yttre fakta och pådyvlade åsiktspåverkande påhäng på sin person och sitt skapande, ja då

är vi trendberoende

kan man undra över vad nu en s.k. Skapare, anfader eller en och annanstans annan befintlig 'poet', menade med benämningen

"när ögat ser och munnen ler, gråter själen"

(vem sa så - fram med källa
vad ska andra då
tro)

gillar vi männsikor för allt de inte är
eller för att vi håller oss ovetande om
hur de är

som person

vad ska vi då gilla

vad ska vi då tro

(kanske man borde)

påhängsdiggare i alla ära
jag tackar för energin

får mig svära ännu en ramsa
fjamsa mig kan jag
för att jag är en tvärsförs madam

retlig som en säck råg där de
faktiskt borde

finnas ryggar

inte för att pappa ägde en tallstam
mer än grannen och rågången höggs
där träden stod

inte för att mitt namn stavas med
bark- och stämjärn och är avdelat för dubbla syningar

(vad ska andra tro)

och inte för att

utan skidor i spåret som gick runt hade varit bättre
än att hitta sin egen start tillbaka till samma plats
med lika långt kvar där bakom berget

blått - det var då jag såg mitt slott
tio år innan du föddes

och inte för att det gör så mycket
att du försöker för jag är så nöjd ändå

och livet har ingen större brådska

förrän vårens skimmer lägger glimmerskivor
över ögon

(vem sa att det var vinter och
vem sa att jag alltid vandrar på stjärnor

när jag har rötter till din ports glipor)