och upprepningens danssteg

menade att sväva, nu baktunga utan lyftkraft

med lyskraften mellan tummen och pekfingret

pincettgreppet

min klass är trasigare än din

min nöd är finare än din

dina ord klänger sig blå

avgivna på tvång, torgförda, självlysande

min puckel är en antenn, avskiljare mellan stöld

och kärlek