Livet som På drift med Jack kerouac och Neal cassady den stora vägen, det stora oändliga äventyret. Det var ju så jag såg det i den stora klarblå himlen med de magiska molnen som glider förbi.
Så skulle mitt liv bli så skulle mina barfota fötter vandra fram.
I min karta fanns inga sjukdomar, inga direkta hinder bara oändlig väg framåt.
Vem tror att något hemskt ska drabba en eller någon i sin närhet, när man är ung och vild?
Ideèr och visioner har alltid haglat ner, men nångång kommer man till det berömda vägkorset liksom blues pionjären Robert johnson måste man välja väg det sägs att Robert sålde sin själ till djävulen!
Jag förlorade en del av min frihet i jakten på livet, många år av arbete i en fabrik.
En fabrik som utvecklades förvandlades från en vanlig arbetsplats, till en ångest droppande helvetes maskin. Det var depressioner perioder av smärta i kropp och själ, något var helt galet fel i mitt liv.
Men jag körde på i tro att det skulle fixa sig, att allt skulle ordna sig.
Dagarna gick med smärtstillande piller, sömnen försvann stegvis allt gick in i en stor dimma som varade i flera år. Jag tappade bort mycket eller orkade inte bry mig.
Allt jag bar på blev en dag alldeles för tungt att bära på, det rasade, exploderade i mig. Allt resulterade i en psykos en svår period av totalt verklighets tappande.
Vägen till hjälp är inte alltid så lätt, den är overkligt svår och snårig.
Men tills slut fick jag hjälp efter ett sammanbrott av svår ångest. Det blev terapi och piller som verkligen hjälpte. Men med facit i hand så blev det inte riktigt bra, depressionerna kom och gick stress blev jobbigt. Det tog år och en andra psykolog undersökning att komma fram till vad jag led av.
Nu sitter jag här på fontänhuset i Båstad och skriver bitvis av mitt liv. solen har kommit fram efter ett hårt regn. Jag lever ett mycket lugnare liv nu utan för mycket stress och till bringar mina dagar delvis på Nybrohuset i Ängelholm där jag målar tavlor och arbetar i snickeriet. Jag lever ständigt med min sjukdom schizofreni.