Vi var femton år
Jag var den första du såg
Och jag ville bara vara med dig
Nu sakar jag doften av tallsåpan
och håret på ditt huvud
strävt och lockigt som ett lamms
Vi var sexton
Klarade inte av vår omvärld
eller varann
Jag släppte din kalla hand
Fann en ny
varmare, trodde jag
Sneglade på ditt liv över axeln
mitt i famnen på den varme
Men det var ju med dig jag
sprang i snåren
Med snoriga snörvliga ärmar efter gråten
Och blodig läpp från dina kyssar
Vi var aderton år
Och gick sakta hem i natten
Barfota barn
Hand i hand
En kärleksförklaring
och återförening av största sort
Nakna framför varandra
i rummet med tavlan med segelbåtarna
och de prydligt radade kuddarna
som jag råddade om
rev av överkastet
och hoppade under täcket
Jag har aldrig sovit så gott som då
Jag älskade nog dig
Du älskade verkligen mig
Jag gick tillbaka till den varme
som blivit så kall
Stirr in i vägg
ett år till
Jag är nitton nu
Dricker vitt och skriver dikter
om dig
om honom
om oss
Om kvällen vi hade
för någon måne sedan
Då vi rev upp allt
igen åter igen
Och jag är så långt ifrån er
ifrån dig
och jag är så förbannat rädd
att historien tar slut här.
Nu.
Inatt.