En helt vanlig dag

Ute faller regn utan

lyckligt slut

Inomhus lyser lampor i tröstlös

kamp att betvinga mörkret

Ett köksbord är dukat med nybakat

Kaffet väntar tåligt

En man och en kvinna

rör sig i huset

var och en upptagna

med sitt

Snart skall de mötas om

var sida bordet över

en kopp

Kvinnan flyttar rastlöst kläder

från plats till plats i den

mörka garderoben

Mannen har satt sig vid

bordet, ropar

genom rummen

att nu kan hon

komma

Kvinnan stannar upp i sina otåliga

rörelser, håller hårt ett klädesplagg i ena

handen, stryker tveksamt bort luggen

med den andra, innan hon bestämmer

sig och går in till sin

väntande make

Hon lägger märke till sin mans silver

i håret, han ler under lampans sken

Hon tänker att det är underligt att han

så sällan är ond eller något annat

för den delen

Hon sätter sig och han går efter

kaffet, han fyller bådas koppar

till brädden, lite skvimpar

över

Mannen sätter sig, lyfter sin kopp

till munnen, läppjar försiktigt så han inte

bränner sig, tittar förvånat på sin fru

när hon ytterst långsamt skjuter

ifrån sig koppen

Kvinnan reser sig sakta

från bordet, tittar intensivt på

sin make, sin kära

make, som hon längre inte

älskar och börjar

tala