igår knöt jag

isär min hud

inför dina ögon

då band stjärnoljusen

mig samman

och nattblå

dimma

svepte kring mina lungor

du la en

bit himmel

under mitt hjärta

som jag bäddade

under strömmande pulsar

när jag upprepade

sorgfull men modig

mitt tillkortakommande

under vildmånens glittrande;

jag sa

jag kan inte älska mig

själv

men jag vill så gärna att du

ska älska mig

och jag vill så gärna

också

få älska dig

plötsligt stod jag

vid ett fält av band

med vind genom mina händer

och det var lika nära mellan

igår och det som alltid är

som mellan våra

liv

och läppars pustar