Rullande dyning rider på havet av tusentals dämpade rösters skrik
Okänd är dess ursprung väl dess smekning helt unik
Den vältrar sig fram där öppet vatten råder
Bryts tvärt av mot strand till små mjuka stenars klapprande applåder

Kvar på strand är allt tämligen lika
Ingen av de tusentals vågor är så unika
Blott för noggrann betraktare vid strandbankens scen
Blir det tydligt hur varje våg formar hårdaste sten

Så även för människor står att finna likväl
Hur våra liv stöta som våg för att sedan ta farväl
Vid strandbankens linje visas ingen nåder
Blott en stillsam smekning bland förströdda applåder