Kan jag inte leva livet
tänker jag inte vara i det
En skör boll hittar ingen port
en hård boll studsar lätt tillbaks
Känner mig som en badmintonboll
som krigar med en tennisboll
Skör och svag är jag
hård och stark är den
Den far enkelt mot garageporten
medan jag fladdrar iväg försvarslös
Och mina fjädrar strös ut
precis som indianernas aska gjordes förut

Känner mig lika uppgiven
som svart färg mot rosa
Som homo mot lesbisk
som en vodkaflaska mot alkoholist
Som en hare mot sköldpadda
som en långsam sengångare
Finns det något jag kan vinna
eller är det bara att låta floden rinna
Låta mig följa med och försvinna
utan något att hoppas på
Finns inget att vinna
på att stanna här

Här frodas bara egoismen
i alla läger
Och det gör ont
när den drabbar mig själv