Man kan se hur månen jagas
av morgonen och blir allt svagare
Själv känner jag mig som månen
många påstår att jag är en byfåne
Som försöker få människor att förstå
vad som på jorden pågår
Men ingen vill lyssna på en dåre
som påstår saker som skickar en iskall kåre

Därför känner jag mig starkare i mörkret
njuter av att vara osedd i dunklet
Därför gillar jag biografen
där dagen uppslukas av mörkret
Döda människor blir levande
och visar ofta medkänsla och ödmjukhet
När ljuset tänds och filmen är slut är allt vi lärde glömt
vi går ut i ljuset med en hjärna på godhet tömd

Det vi såg på duken var bara en osann bild
av det vi innerst inne önskar vi kunde vara ibland
Men ute i verkligheten blir vi girig
som en törstig alkoholist
Säger att vi inte är sjuka
ger ingenting frivilligt till de svaga
Säger ingen kan
ljuger för oss själva

För vi vill ha mera
vi brinner som fan