Jag studerade tyst golvet bakom soffan. Tony såg på amerikansk fotboll igen så jag gömde mig. En knackning från ytterdörren fick mig att se upp på Tonys bakhuvud. Han hade inte haft över några tjejer sedan Främlingen flyttat in, så det kanske var dags nu? Om så var fallet så borde han säga åt mig att vara tyst och stanna här snart.

Det fortsatte knacka men Tony var helt inne i fotbollen och Jeks stod i duschen.
"Ehm..." sa jag försiktigt till Tonys nacke men fick inget svar, så jag fortsatte bara att se på honom.

"Vafan väntar du på, din himla idiot?!" Jag ryckte till men skyndade mig till dörren. Jag gillade inte när han svor åt mig. Hans röst var kall, som så ofta på senaste tiden. Allt var Främlingens fel... Eller nej. Det var Fångvaktarens fel som tagit hit honom.

Jag öppnade dörren och såg på Kiri som såg tillbaka på mig.
"Hallå," sa han.
"Hej..." svarade jag tyst. Vad gjorde han här? Hade han inte redan gjort nog?
"Är Jeks här?" fortsatte han som om han inte visste.
"Ja..." Jag såg på honom under luggen. Kanske hade han kommit för att ta honom tillbaka? Om det var så så borde jag ju vara tacksam.

"Vad är fel?" frågade han mig. Om han visste att nånting var fel så visste han vad. Lika bra att ignorera honom. Han skulle ändå inte kunna straffa mig för det med Tony här.
"Du tar tillbaka honom?" frågade jag ändå för att vara säker.
"Åh? Nej... Han ville att jag skulle ta hit några saker." Som jag trodde. Sårat såg jag ner på det smutsiga golvet. Jag kände mig sviken. Varför gjorde han såhär mot mig? Var det hans straff för att jag varit ett så hemskt husdjur åt honom?

"Vad är det för fel?" fortsatte han men jag svarade inte. Efter en stunds tystnad vände jag mig och gick tillbaka till vardagsrummet och satte mig vid Tonys fötter. Dörren lämnade jag öppen. Jag studerade maskorna i strumporna Tony bar. I hallen kunde jag höra hur Främlingen kommit ut ur duschen och pratade med Fångvaktaren.

"Byt kanal är du snäll." sa Jeks och slog sig ner bredvid Tony, endast iförd handduk. Fotbollen försvann genast. Jag tryckte mig mot fötterna bredvid mig. Tonys tröja hängde löst över mina axlar och runt mina höfter men det var inte nog för att få mig att känna mig säker. Jag behövde mer av honom än så.

Kramandes fötterna sneglade jag mot Kiri som såg smått förvirrad ut.
"Vad har gjort er två upprörda?" hördes Jeks' röst. Jag såg bort igen.
"Bäst ni svarar." fortsatte han men jag ignorerade honom. Han bestämde inte över mig. Han var inte min husse. Min tystnad fick Tony att sparka mig. Jag kved till.

"Han pratar med dig." Normalt skulle jag gjort vad Tony bad mig, men inte den här gången. Jag kröp ihop i en boll istället. Jag ville inte svara den där elaka mannen som försökte separera oss.
"Sluta Tony... Kom Kiri, vi går till köket."
"Men..." Kiri följde efter Jeks till köket och lämnade oss ensamma i vardagsrummet. Jag sneglade mot Tony som såg på mig.

"Vad?" frågade han, men jag svarade inte. Min olydnad belönade mig med en till spark efter att Tony kastat en blick mot köket. Jag såg tyst på honom.
"... Skit samma." muttrade han och återgick till TV:n. Nånting i mig fick mig att krypa tillbaka och pressa mig mot hans fötter igen. Han blängde på mig.

"Sluta med det där, det är för varmt." Men jag slutade inte, vilket fick honom att sparka mig ytterligare en gång. Jag kved till igen.
"Jag sa flytta dig! Vad är det för fel på dig?!" Mina tårar började rinna vilket fick honom att bli ännu argare.
"Lägg av!" Men jag grät bara mer.

"Vad håller ni på med?" hördes Jeks röst från köket.
"Vad vet jag!? Han bara gråter!" Jag kröp ihop till en boll på golvet och fortsatte gråta. Det hördes steg och snart kände jag Jeks armar runt mig.
"Nej!" Jag försökte putta bort honom men det gick inte. Istället lyfte han upp mig vilket fick mig att gråta mer och kämpa för att komma loss.

"Heyhey, lugna ner dig. Berätta vad som är fel, annars släpper jag inte ner dig." Jag slog honom, grät och sprattlade men ingenting hände. Jag skrek, men fortfarande ingenting annat än att Tony höjde volymen på TV:n.

Till slut tog min energi slut och jag grät tyst mot Främlingens kropp. Han klappade mitt huvud.
"Vad är det för fel, pojk?"
"Rör mig intee..." grät jag. Jag gillade det inte.
"Varför inte?"
"Försvinn..."
"Nej, det kommer jag inte."
"Jag hatar dig..." viskade jag med rösten full av gråt. Han skrattade åt mig.
"Det gör inget."
"Lämna oss ifreeed!" halvt skrek jag.
"Nepp." Han klappade mitt huvud och satte ner mig på golvet.

Jag kröp tillbaks till Tonys fötter till ljudet av Jeks' skratt som försvann in i köket.
"Jag sa åt dig att lämna mina fötter ifred. Det är för varmt." muttrade Tony, men jag bara grät.
"Sluta med det där eller så säger jag åt honom att ta med dig till köket." Jag klängde fast hårdare vid honom.

"Sluta klänga!" Han sparkade mig hårt och proceduren upprepade sig. Främlingen kom tillbaka och kramade mig. Jag slog och skrek igen men alla ignorerade mig bara.
"Släpp mig!" skrek jag och klöste armarna som fängslade mig.
"När du lugnat ner dig."

Jag bet honom. Tårarna rann efter mina kinder och vidare över hans arm. Jag ville inte göra det. Jag visste att nånting hemskt skulle hända mig för att jag gjorde det men jag visste helt enkelt inte vad annat jag kunde göra för att få honom att släppa mig. För varje sekund jag bet och rev förseglade jag mitt öde till nånting värre, men jag kunde inte sluta.

Efter en stund blandades mina tårar med blod från min mun. Den vassa metallen stack hål och skavde mina kinder när jag pressade dem mot Främlingens arm. Inte för att jag bet särskilt hårt. Jag hade inte nog energi för det. Mitt grepp blev lösare och lösare tills jag slutade och slickade märkena jag hade lämnat i armen. Det var vad ett husdjur förväntades att göra, eller?

Jag snyftade och han klappade mig på huvudet utan att säga nånting. Alla var tysta medan Kiri tvättade mina sår. Jag hade inte ens märkt att han hämtat vad det nu var han tvättade med.
"Sådär." sa han när han var färdig. Jag mådde uselt.
"Vad är det för fel, grabben?" frågade Jeks men jag ignorerade honom.
"Har du lugnat ner dig? Jag stirrade framför mig och väntade på mitt öde.

"Jag väntar i köket..." hördes Kiris röst.
"Okej." svarade Jeks och jag kände hur hans armar pressades närmare min kropp. Allt var tyst och stilla. Vad som än skulle ske verkade ligga längre bort i tiden än jag trott för han kysste mitt huvud och vaggade mig fram och tillbaka istället för att straffa mig.

Mina tårar tog slut och jag fortsatte att vänta på min bestraffning. Till slut gjorde jag en hastig rörelse och bröt mig fri. Jag hade inte mycket energi kvar men jag samlade mig och sprang till sovrummet där jag gömde mig under sängen. Dammet tycktes fastna i mina tårar som föll igen. Som de brukade. Jag var rädd. När steg närmade sig sängen kröp jag längre in och pressade mig mot väggen.

"Varför gråter du?" frågade Fångvaktaren, men då jag inte svarade på en lång stund suckade han.
"Förlåt." Han lämnade mig ensam. Vad bad han om förlåtelse för? Han borde vara ledsen för att han tog med Främlingen till oss, men det verkade inte vara det...?

När det hade gått ett bra tag kröp jag fram och såg mig omkring. Det var bara jag och Tony kvar så jag återvände till hans fötter vid TV:n. Något jag kanske inte skulle ha gjort.

"Jag sa åt dig att lämna mina ben ifred!" Han sparkade mig och fick mig att gny till och tårarna att rinna igen.
"Och sluta gnälla och gråta! Sno Jeks uppmärksamhet..." Jag kved vid nästa hårda spark och fick ännu en, hårdare.
"SLUTA!" Men jag kved bara högre så han fortsatte sparka mig.
"Din jäkla bög!"

Han sparkade och sparkade tills mina tårar tog slut och mitt huvud snurrade och jag inte kunde känna nånting. Någonstans hörde jag en röst.
"Hallå. Vad är det som pågår här?" Han sa nånting mer som jag inte hörde så jag försökte se vem det var. Jeks såg tillbaks på mig. Så det var nu bestraffningen skulle börja.

Jag ville inte dö. Jag ville verkligen inte dö, så jag drog mig fram över golvet i ett försök att fly.
"Ligg still eller så..." Jeks sa nånting mer men jag kunde inte höra vad så jag fortsatte att kravla. Hans steg närmade sig och han tog tag i mig vilket fick mig att skrika ut i smärta. Det gjorde så ont att jag inte kunde urskilja vars eller vad smärtan kom ifrån.

Han bar mig till sängen och började ta av mig kläderna, vilket gick fort då jag bara var klädd i Tonys tröja. Jag gillade det inte. Inte alls. Hans händer tog på mig överallt och fick mig att darra och gråta. Det gjorde så ont och var så motbjudande att jag inte visste vad jag skulle göra. Jag ville inte att någon annan än Tony skulle ta på mig men Jeks kramade mig igen.

"Rör mig inte..." grät jag men han bara kysste min panna.
"Var tvungen att kolla efter skador, grabben." Han släppte taget om mig.
"Snälla rör mig inte..." kved jag. Jag orkade inte mer. Jag kunde känna hur min kropp försökte stänga ner sig själv utan att lyssna på mig, men när Jeks gick lyckades jag få den att lyda.

Jag stirrade framför mig i en evighet utan att tänka eller känna nånting tills Tony kom in med en skål. Han satte sig bredvid mig och höll ut en sked mot mig.
"Ät." Jag sneglade på skeden. Mat? Jag öppnade munnen en aning och lät honom stoppa in skeden och dumpa innehållet på min tunga.

Jag spottade ut ärtsoppan i sängen bredvid mig och snyftade när Tony blängde på mig.
"Ät det." sa han och höll ut en till sked. Jag såg bort.
"Isåfall får du ingen middag." Han reste sig och gick. Jag grät. Min kropp stängde av.