Det kunde lika gärna vart jag.
Nu var det du som hade lämnat mig.
Stående i ett lite allt för kallt vatten
med flytande guld tänder runt mig.
Mina näsa är kallare än Jupiters månar.
Du skulle kunna få delad vårdnad på mina händer.


Jag lutar mig när du går.
Vågar du verkligen?
Tre steg kvar och inte kan du hoppa där efter.
Tre, glöm inte att våra löv faller.
Två, kan du ge mig ett sista ögonblick?
Ett, jag erkänner du hade rätt.


Du går inte längre.
Vattnet var inte så kallt med döden i tankarna...