Ett täcke av gula och rödrostade löv
där jag går i drömlik långsamhet
längs en slingrande stig

försänkt i höstens sköna ton
där den djupaste tystnaden ej darrar


Varma jordnära skiftningar
i glesnande skog


Barrdoftande vind
fyller mina andetag
letar sig in under kragen
Blir lite kallt just där


Rönnbärens klasar glimmar röda
myser i dimmans dis


Skimrande öar av ljung breder ut sig i en glänta
strör trolldryckens rikedom av skönhetsglitter i purpur


Uråldriga, trofasta, majestätiska träd
med mäktiga regnfuktiga stammar
robusta och fyllda av livskraft

mytiska rötter djupt ner i jordens mylla
och med kronan mot himlen

Med osvikliga beskyddande ögon
vakar de tryggt skogens alla vrår


Böljande höstvindar
sjunger lite tyngre nu
frustar och viner

gula löv skälver innan de rycks loss
faller, förenas i lövskynkets skiftande, djupa undersköna toner


Aldrig vänder hösten bort
sitt svajande, friska och undersköna återklingande ansikte


© Gabrielle Laurèntzen