En flammande blick gråter blödande tårar
vänder sig om och ser alla hon sårat
ser krossade drömmar hon aldrig kan nå
så hon sluter sina ögon och fortsätter gå

Likt en fallen ängel utan framtidsvisioner
står hon fångad i alla de glömda illusioner
hon en gång hade om en vackrare värld,
de lyser nu klart där hon går på sin färd.

Hon står ensam i mörkret i månskensromans
ett nattbarn kan blott älska månens glans
Blicken är sluten och redo att dö
en giftig frukt ifrån ett blödande frö

Så bränn alla minnen och bränn alla frågor
gnistrande hopp sätter frosten i lågor
Hon bryter sig loss från en tid utan svar
för fri är hon först när hon inget har kvar