Du visar mig vägen, alltid så kärleksfull och varm. Du kom till mig en kall höstdag, dagen då jag hade gått vilse och sökte utan att finna någon stig att vandra på.

Du kom så plötsligt, jag tappade nästan min andning, men du log så fridfullt och sände mig en sådan stark värme.

Mjuka toner spelar mig en vacker melodi, jag faller av gråt och då tar du min hand och leder mig rätt bland tistlar och jord.

Du offrar din tid och omfamnar mig med ord så hjärtligt sanna att jag gråter om och om igen,

du Zia Saudi, du ger mig näringen jag saknat och inför dig knäböjer jag mig,

du mitt hjärta, min själ, du har blivit mitt allt,


in sha Allah!