Min mor var Miserabel
och Misären var min far

och hösten följdes av vinter; så
jag föddes med kvicksilver i ådrorna. jag föddes utan själ. jag föddes som en ohyra. jag föddes med sprickor i kraniet. jag föddes färglös. jag föddes med händerna bakbundna. jag föddes hemsökt. jag föddes förstörd.
jag föddes fel.
Med känslor som skavde. Som ett skratt när man kommer på vad man skrattar åt.

jag föddes med en önskan att slippa vara jag!
Fast snön låg lika skrattretande grå. varje år.

och jag växte upp till en grötmyndig stämma. En dagsedel. Eller varför inte två?

Så dagen Amor och jag satt på ringmuren och sköt förbipasserande. (På ett mycket modstulet vis. På ett mycket betryckt vis. På ett mycket ynkligt vis!) ville jag bara ha ett nattfrieri.
Någon som lovade mig en framtid och starka armar.
Någon som orkade med alla hemskheter i mitt bröst.
Någon som bad mig le lite bara för hans skull.

Någon att smågnabbs med var fjärde vecka i min kvinnliga kalender.

Någon ?

Och han strök mig över kinden. Nästan som han ville stryka bort mitt elände
Sen ville han ligga. Sen fick han ligga.

kanske störtade mig plan från himlen. Redan där.

för Salonglejonet röt.
När vår vänskap inte var större än 17 centimeter.
När jag ville ha mat trots alla kalorier i hans sperma.
När jag tände billiga ljus över hans lik.

och fnös åt huvudpersonen i mitt liv. För jag hade inget gemensamt med henne.