När man bygger hus behöver man köpa mängder av prylar och tjänster. Många är kostsamma och komplicerade så de försäljare man kommer i kontakt med känns efter ett tag som en förtrogen rådgivare och vän, om han eller hon sköter sitt jobb seriöst. De andra försvinner snabbt ut i kylan.

Det gäller likväl att vara på sin vakt, men ändå inte. Man berörs av trevliga kontakter och vill inte verka förhärdad och använda sina rent mänskliga sidor som ett handelsverktyg. Det handlar om självkänsla. Man vill ju inte vara kallhamrad och oempatisk, även om försäljaren använder sin empati kommersiellt.

Man måste således försöka hålla en ärlig profil i både den personliga sidan och den kommersiella i sitt agerande. Det märker säljaren och anstränger sig därför ofta lite extra. I mitt fall känns det därför ofta lite frustrerande att det bara är en som kan få en viss affär medan många tillfrågas och jobbar med sakerna.

På sätt och vis lite tråkigt att den sidan av den personliga kontakten nästan alltid tar slut när saken är klar. Eller en annan leverantör har valts.

Men. Det här är ibland ett spel för gallerierna. Rävsvansen finns där. Vänligheten och det personliga engagemanget är trots allt ett verktyg. Säljaren bjuder på sig själv, likaväl som köparen, när infallsvinklarna är många, men baktankarna och finurligheten lurar runt hörnet. I byggsvängen räknar man ofta med tuffa prisförhandlingar och man sträcker sig ofta mycket långt för att få till de olika affärerna. Man kanske till och med kan tänka sig en minusaffär ibland. Varför? Jo, ändringar ligger nära till hands när jobbet är igång. Ändringar som kommer sedan avtalet är klart måste ofta utföras som en tilläggstjänst eller leverans av den som fick orden. Då är fisken i nätet. Förhandlingssitsen en annan. Då kostar det flis så minusaffären kan vändas till plus. Det blir ofta ännu dyrare att byta leverantör.

Så jag har alla antenner ute i en ny kontakt. Samtalen är ofta snarlika. Man ställer frågor, får förklaringar och ställer följdfrågor. Till sist är man framme och memorerar det sagda så det kan stämmas av mot en konkurrent. Eller notera det som ett argument för eller emot respektive leverantör. Vänligt och sakligt.

För en tid sedan blev jag lite skeptisk och tänkte tämligen omgående runda av, och bryta kontakten med en leverantör. Kontaken kändes oproffsig redan från första stund. Svaren jag fick var det inget fel på, rent sakligt, men när något hade förklarats, och jag sa något som bekräftade att jag fattat, så blev det tyst en liten stund. Sedan sa hon JaaaAAhh. Det lät töntigt. Men jag hade fått en rekommendation att anlita leverantören ifråga så jag höll kontakten på sparlåga och under offertstadiet kan man be en leverantör om hur många prisuppgifter som helst. Eller åtminstone till han/hon tröttnar, och ger upp hoppet att få en affär till en rimlig insats. Jag har tröttat ut många men vet vad det kostar om man behöver ändra efter lagd order. Jag ringde därför även till denna leverantör, lite då och då när nya infallsvinklar infunnit sig. Ofta med en ny eller uppdaterad offert på mail någon dag senare.

Så småningom funderade jag i förväg på hur många gånger jag skulle få höra JaaaAAhh inför ett telefonsamtal. Det blev alltid några stycken. Jag började le för mig själv. Töntighetskänslan försvann. Var hon sådan i alla sammanhang? Rent privat också? JaaaAAhh! Det är ju i alla fall inget negativt! tänkte jag. Det började kännas som en naturlig del i det umgänge som man ju kan anse att samtalen före en affär är. Den där vänskapliga relationen som man ju har.

Nu har det läget infunnit sig att jag nästan alltid ringer - i stället för att maila. Jag vill höra JaaaAAhh! På något konstigt sätt så ingår denna känsla att jag helt ändrat uppfattning om leverantören och tänker köpa hos dem.

Snacka om saklighet!!!