Det är som att sätta sig i ett spöktåg
på en B-klassens karneval
en mulen dag
den där järnbommen tryckt mot magen
knakar fast
kan inte stiga upp och gå ut
och mina spöken kommer fram
bakom hörn
från tak
och kistor
genom dimma
och inspelade skratt
och det finns ingen nödbroms
Det är äntligen slut
Dagsljuset bländar mina ögon
Och fast jag var rädd
att se er alla igen
så springer jag runt
och åker ett varv till
och ett till och ett till

Det är som att sätta sig i ett spöktåg
att komma hem igen.