Dina ögon är som havet
de lysande vackra blåa
Det vackraste jag vet
Din röst hypnotiserar
Får mitt hjärta att hoppa över ett slag
Hur kan något som känns så rätt,
ändå kännas så fel?
Jag gav bort min själ till dig
Det dyrbaraste jag har
Förvirring, tvivel, varför?
Rädsla för att du skulle ogilla mig
För svag, för rädd
Tiden passerar, går för fort
Jag hinner inte, fattar långsamt beslutet
Rädsla, för svag
Jag skakar
Jag vågade inte

Låten vi lyssnade på i natten
om och om igen
Den som du sjöng på
Hypnotiserade mitt hjärta med
....
går nu på repeat i min CD-spelare
I minnet spelar värmeljusens sken i taket
Våra hjärtslag är i symbios
Din parfym är så skarp
Ögonen, de blåa, lyser
....
Ögonen mina tåras i det här mörka rummet
Här finns inga värmeljus
Tårarna bildar pölar framför mig
Tröjan är dyngsur
Gråter så att jag kräks
Ingen får se mig så här söndertrasad
...
Parfymen, den som luktar som du
Dyker upp varenda dag, lite överallt
Påminner
Minnet av dig
Det gör så ont
Du är så ändlöst fin.
Aldrig har något känts så intensivt.

Löven ändrar färg, faller och markerar slutet på den fina tiden.
Jag älskar dig.

@Midnattssol