romantiskt knaster

din irritation hörs igenom som om måstet släpar på en av mardrömsförrättaren ditmonterad halvdöd stubin

redan där och inövad leende lyssnande

evinnerliga svada den rutinen som kommen ur tors mörkmoln och antänd på grund av ett klockslag

fjärde glasets första vakt och skål och aldrig ett spontankyssande under blåa månar

gammal skada döljd nöjsamt i nedhamrade klubbor av tystnad som efterstampar jorden i skövlade rosenrabatten

där ställde jag naven - för att invänta rosakt

välde - ja om haven går i bluestakt genom dina badrumsrör

elda andras orsaker
mina har gummistövlar

tål inte sötväder och förstår inte slätstrukna sulors mönster hur än fina

ingen kärlek är kärlek
utan immiga fönster

så må orden förtvina