Man ser sig runt och det är något som inte stämmer.
Helt sedan barnsben känner man det. I magen.

Det hänger inte ihop, detta barabari i historieböckerna,
berättat från svarta tavlan.
Mässandet bortom kyrkbänken av mannen i skrud. Något skorrar.

Hotfulla grannar och fulla gubbar, halta hundar och en svartklädd gumma ingen vågar se.
Cyklister och ICA butiker. Klappar på huvudet från roskindad tant.

Och det lagas så djävla mycket mat. Och du bryter upp.
Du tittar hånfullt när man skall tvinga i dig ärterna. Vad är
vitsen med att ärterna skall ner?

Söndagskläder och stickig kofta. Det håller inte mått.
Strid uppstår i sandlådorna. Man jämför fäder och kläder
och senare när töserna skall pratas med läggs det an ansikten
och attityd.

Konungars slag och fysikens lag för all del men
matematikens teorier stämmer inte med magins fria logik.

Du lyfter handen och ber om ett svar
men svar skall inte ges.
Man bryter upp. Man skiljer sig ut
och man får ögonen på sig.

Konstnären, poeten, artisten var född långt innan magen sa ifrån,
kommen från en annan värld.