som sliten av åren

såren i september
kanske bäst där frosten lägger sig
som i hösten triggar datum

i november

förstå är en ynnest

inga frågar om inget anat

aldrig mer en vår vid samma spår
så hur denna stad ter sig i vinterskrud
äts av utmarkens subwoofers

därpå tänds tre ljus
flackande för tomma peronger

tröstas hund
söks rep och gamla spår som tonat i risen

räknas tomma säsonger

där gick pubrundor om varann överskattade
i andra öron hörda

hon blundade hårt

för stegar kängor och tunga ögonlock bland vit spets
våras ändå samma vägran av volang

aldrig en lovad

aldrig