är hos tysta dig
du förstår inte språk än

ler vänligt mot dig
rör dig bara lätt vid kind

ser dig rakt i ögon:
tyst tvivlan i dina

förminskar inte,
tar in frustration och sorg

förmedlar mitt lugn,
närvaro, koncentration;

finns inte brådska
vi observerar, mottar

med miner som bekräftar
förståelse, medkänsla:

du blir lugnare
vi sitter en stund så här;

tagna av ödet
låter acceptansen gro,
åtminstone bli möjlig