Jag står här
vid den globala byns portar.
Det har hänt någonting
jag inte riktigt vet vad,
och jag står här tomhänt
vid den globala byns portar.

Jag förlorade ett universum,
vann en galax
vad kan jag säga?
Jag är storstadskille
som står här och väntar
vid den globala byns portar.

När jag var ung hade jag en tjej
hennes päron gillade mig inte.
Nuförtiden gillar inte hon mig heller.
Men han var jävligt snygg.
Och jag väntar otåligt
vid den globala byns portar.

Konkret har blivit abstrakt.
Rörelsen är bild och fantasi.
Fantasin blir verklighet
utan att bli konkret.
Allt är abstrakt inom
den globala byns portar.

Jag hörde musik en gång
jag trodde det kunde ta mig nånstans.
Jag hör musik idag
den tar min älskade dit en annan redan gått.
Alla stigar uppvandrade
bakom den globala byns portar.

Blickande mot en och enda punkt
sökande, och finner tillslut mening i en symbol.
Att se världen i en enda liten blomma,
att hålla evigheten i sin hand.
Det finns ett löfte innanför
den globala byns portar.