Så lade sig stillheten
i hans blodröda hjärta
han somnade i
en kall kvinnas famn

Drömmar om blåa ögon och
om rosor som fastnat i frosten
han hällde grus i grönt gräs
för färgerna suddades ut
i varandra
ändå

De är i varandra
för ett ögonblick
och hon är kall
som snön
och stormen
som lade sig
i hans bröst