Otroliga saker sagda
ihågkomna efter sin tid
genom situationer
evigt etsade i någons funderingar

Tankar skickligt pusslade av rädslan
och dess kära vän misstron

Ljuset ligger på från alla håll och du blir omsprungen av din egen skugga

En stilla själ, säger damen med hunden
invånarna nickar instämmande
En våldsam skakning av ett huvud
är vad de inte ser

Jag undrar hur jag tar mig ut utan att orka undra
egentligen

Då släcker min beskyddare
antar jag
allt ljust och nästa värld tar vid

Här finner jag mig själv
åter i rörelse