Mitt emot varandra. Musiken för hög.
Hon hör honom. Varje ord. Men hon
finns inte till. Mer än som publik.

Hon vill inte slita av honom kläderna.
inte primärt. Hon vill gränsla honom
naken. Lägga armarna bakåt. Luta
tyngden och hindra honom från
att kyssa de dinglande brösten.

Vill hindra honom. Alltid. Men inväntar
enbart tid. Frustrationen inväntar
tiden och den slås ihjäl av deras
begär. Kyssarna. Tigandet. Hans
stötar. In och ut. Två positioner.
Hon rider tills hon tröttnar. Han kommer
ovanpå.

tystnaden. Leendena. Allvaret.


men inte orden. Aldrig de viktiga.


hon skjuter på dem. Patriarkatet
spelar sina roller. Kvinna och man.

hans rädsla ekar i varje mening
och hon dämpar stötarna.

Kvinnan som ler. lyssnar.


Han har hört ilskan. Likt korta
kulsprutor. Då hon utbrast att hon
skiter väl fullständigt i monarkin,
de sociala medier som omger dem,


Han vågar inte fråga. Hon vågar
inte heller.


de leker med passionens eld.


den som har ett språk de delar.


hennes rädsla tänker att det är det
enda.

sedan ser hon hans barn. Hans
historier. Hans enorma språk

hans gömda själ. Genialitet


kroppen längtar. begäret skriker


efter mer,

men inget räcker.


hon vill tvinga honom erkänna


han är så mycket mer.