jag tillbringade en stor del av min ungdom bakom ett flipperspel
jag åt glass och drack coca cola och pepsi cola coca cola pepsi cola coca cola pepsi cola coca cola pepsi cola vilka berg som helst kunde bestigas min cykel hette apollo 8 och var ljusblå
vädret var alltid varmt
gungornas kedjor skrek i harmoni med måsarna
träden vajade i ljumma vindar
det var alltid eftermiddag i am i am i am
vilka flickor som helst kunde bli mina
lena maria karin kerstin anna lise-lott alla alla alla
dom visste aldrig var berget låg
dom skulle alltid gå hem och äta middag
friheten var gatan cykeln glassbilen bussen jag var här alldeles nyss sen där
gräsmattan är hårdare än man tror
1971 1974 1978 1969 1981 1965 1973 1975 vad är så långt och det eviga varför sen la jag av ville bara härifrån hela tiden som TV-programmen och filmerna och rocklåtarna av min ungdom är glasrutorna kvar som inte blev malda av min ungdom blev sångerna av min ungdom splittret kvar som skärvan som rollerna som kullarna som kylan är kvar som värmen som insekterna som rädslan kommandon i bilderna utskurna ur skärvorna blekta i samtalen malda i orden tryckta som noter spelade i tystnaden skurna i blodet blottade i såren läkta i ärren som blev kvar rivna i natten sjungna med blickar vassa med röster talande om ordning som ordnar sig tröst som tröstar sig gråt som stillnar men som aldrig mättnar av min kärlek av min ungdom som drack en saft från flipperspelets coca cola-trygghet och glass med det-ordnar-sig-smak av min trygghet låste jag dörrarna stirrade i fönstren såg på gatan höjde volymen när snön föll igen och det var eftermiddag och jag sökte trösten som skulle bli min