Du är som allra närmast
i skuggan, i pausen,
en mellanrumsälskare
där kärleken växer i skiftet
mellan närhet och avstånd

I köksgolvets alla springor
samlas smulor av oss
bildar något större
som behöver frihet och syre
för att växa, se solen

Så hindra mig inte i dansen
till min egen melodi
jag bjuder in dig, finaste
när våra kroppar ropar
på förening igen