- jag tror jag vill tillbaka.
- du menar att du slocknar?
- ja, och?
- men hur blir det med alla de här spirituella grejerna som hör mordet till? du vet, karma, det kristna helvetet, blah blah blah.
- jag är en av de där killarna som tänker… är religionerna till för töntarnas emotionella träning? jag vet inte, satan är kung? det är typ som ett skämt, allt det där. religion. det är bara ett tonläge va? ibland tror jag lite halvt på tron, vilket faktiskt är lite spirituellt.
- tror som i…
- jag vet inte. saker händer. tiden är riggad ungefär och vi kan inte förstå det för det är en avantgardegrej. en vandrares grej så vi är en del av det. när vi föds, finns redan den här konstigt predestinerade stigen som leder till vår död, inkarvad i rumstiden, vår egen lilla lina, kanske. och vi tar den. är det för enkelt?
-hur fungerar det? jag menar, vem eller vad skulle ha skrivit linan?
-vem bryr sig? jag vet inte. det skulle ju kunna förklara allt. det är allt jag tänker. hur som helst, jag vill ställa dig en fråga.
-mig?
-hypotetiskt. för mitt eget höga nöjes skull. tänk dig att du kunde resa bakåt i tiden, du reser till Gacys hus under skräcknatten. Gacy håller på med att supa sönder offret, alternativt får han honom att bli extremt stenad eller vad han nu gjorde. stenad tror jag. du vet att snubben snart kommer bli mördad. så du skulle kunna göra som du brukar göra, ta bilder av Gacys sista erektion, som en gåva till världen. eller så skulle du kunna döda Gacy och rädda snubbens liv. eller så skulle du kunna binda Gacy, få det som du vill med honom, döda honom, knyta upp knutarna och försvinna in i framtiden igen. vad gör du?
-en mycket svår fråga. så komplex.
-varför?
-för att min video var baserad på två gryniga skott i huvudet. om jag verkligen var där, vem vet? han kanske inte skulle göra det för mig, inte funka som person. och skulle han verkligen inte göra mig upphetsad så skulle jag kanske tycka synd om honom eller bli fullständigt vansinnig på honom eller något.
-tro mig, baserat på vad jag såg så kan jag garantera dig att han var din typ. även som död, jag vet det.
-men lyssna, vet du hur världen skulle se ut, utan honom? du vet inte hur världen skulle se ut om han vore i livet. du har upplevt framtiden. du vet att hans död är ett litet pip. du dödar honom och återvänder hit utan några skuldkänslor alls. men du har fixat till något som du tyckte var fel.
-men lyssna på mig, visst, jag skulle dödat honom. men om jag verkligen var där så skulle jag nog inte veta. jag skulle nog ha tagit ett par hundra bilder.
-jag var bara nyfiken.
-det är en intressant frågeställning. du skulle ha dödat honom, uppenbarligen.
-kanske. försöker inte vara taskig men han hade ett förbannat fult käkparti.
-jag vet inte, är väl egentligen mer inne på anden i glaset, alla grejer är inte lika riggade…
-så. önska dig en sak, eller är det tre?
-en räcker gott. jag vill tillbaka till skräcknatten.
-använd tidsmaskinen.
-vänta. så jag förföljer honom genom tiden, han den där…
-Gacy.
-vad?
-jag tror han hette så.
-så Gacy vandrar runt inne i kasinot och spelar huset med de döda en stund och går sedan. låt oss säga att han tappar sin nyckel. jag väntar en stund, tills jag är säker på att han sover, sedan släpper jag in mig själv. det är mörkt och jag är oerhört upphetsad. du har aldrig sett mig så upphetsad. jag kan inte ens minnas hur det känns att vara så upphetsad. hur som helst, jag går in och ser att han ligger i sängen. typ medvetslös tror jag. blir galen, vet inte vad jag vill ha förutom honom. jag har ingen aning. jag kan knappt gå, men jag går mot honom och då ser jag blodet. och sen ser jag pistolen i hans vänstra hand. han har skjutit sig själv, typ fler timmar sen. han är kall. rigor mortis. han har förlorat allt jag var inne på.
-självmordsbrev?
-jag brukade inbilla mig det. det skulle stå något i stil med:

“jag kan inte leva med de här fantasierna om att någon skall döda mig.” men det är lite för omen-esque. det skulle vara bättre med ingenting. inga ledtrådar.
-naken.

----


Du säger att det är från ditt hjärta
hugskott, en gudom som spelar tärning
med tärningens uppdiktade pentagram

som insats/ingenting

detet spelar mot sig själv i Limbo
bland brinnande fantasifoster
under sömnparalys i en dröm i en dröm

om en dröm om ofödda universums vita hål

vid utflödet till glömda dimensioner,
allt detta och ändå är du så verklig
att du verkar verkligare än verklighet.

Cooper skrev att han inte vet skillnaden på sex och tortyr
han är en motbjudande pederast men jag gör ingen skillnad
på någonting

om jag någonsin blivit född. [666]



[och en arg man som var ensammast, den enda i publiken bland alla andra reste sig, förklarade krig mot sanden och tog ton]

“-Regnet skall piska din blånande kropp. Det finns ingen räddning. Svartmånens luder gallskriker från källaren: Du måste plåga dem. Skända dem. Koka dem. Döda dem med flaska, dina händers ondska måste vara stiletter av kval i lagen om den eviga återkomstens tjänst, du måste dricka mor Marias cancerkladdiga äckeldi från hin ondes uppfläkta hypofys. Du måste älska analsex. Jag älskar det, med någon jag älskar, vissa monster älskar andra än sig själva, och deras rumpor. Eller att det är fel, att komma in där, det är nog det. Lite. Fel. Om man inte får. Jag har aldrig frågat så jag har aldrig testat!

Nej, det är bara skönt, att vara öm och försiktig mot det trånga vackra altaret. Aldrig bli erigerad, käka stilnoct och skära av skiten. Käka svampar, lyssna på Cash och dansa i kilt med ett paraply och skriva texter.

Vithetens hetsiga lekamen är en hund med rabies vars röda ögon slickar oskuldens dröm! Spring. Ja men va fan spring då för i helvete. Det obeskrivliga; vi vet vad det är! Det är obeskrivligt.

Det är krigsrosslet i skymningen på morgonen spring om du vill. Ja, igen då, eller tja, det var väl allt.”

[Sedan insåg han att det aldrig funnits någon teater och att staden höll på att försvinna till sjöss, han tänkte genast på att det skulle bli svårt att gå till biblioteket och lämna tillbaka Hermann Ungars "De lemlästade" nu, han tyckte att den var fantastisk, det fans det där Kafkaelementet i en djupt depraverad form, och det där nya ordet, vad var det nu igen, just det, ocb, så var snubben i boken, på ett lugnt och charmigt sätt som vittnade om kommande fullständiga förintelse, men samtidigt var det ju verkligen inte hans fel att biblioteket plötsligt låg fyrtio mil från land. Han tänkte på sin flickväns rumpa]