En Vissnad ros En Dikt Av : Conny Charlsen
13-01-08

Jag ser en sprucken vas i den står en ros som vissnat , i ett kallt öde rum där allting har tystnat .
Jag står i detta rum och tittar utifrån ett fönster
regnet det faller och en tår faller längs min kind
utanför är det mörkt vid vägen syns ingen till .
Jag går ut ställer mig i ett hällande regn ,
inser rosen som vissnat är jag den kommer aldrig att blomma igen.
Tåren som föll längs min kind
har nu stelnat blivit till is den har förvandlats i en frusen vind.
Mörkret smyger sig på och rosen den smulas i bitar
sen vasen kastas bort
allting i ett ögonblick tiden den fick blev aldeles för kort.