Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Det kallas ångest

En obeskrivlig sorg
lägger sig över mina ögon
en salt vattenyta
som senare rinner i överflöd

Små små sår pryder mitt knä
Små sår jag aldrig skulle skapa
Sår som aldrig började blöda
Som ran genom ögonen

Men som ändå har lämnat spår på mitt bleka knä

Jag pendlar mellan total lycka och sorg
sorg som finns
en ångest
ett moln
som kväver min lycka

När jag inte får luft




Fri vers av altruistisk
Läst 235 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2013-01-19 11:00



Bookmark and Share


  Jordgubbsodlare
Jag tycker du förmedlar känslan av sorg med en stark närvaro, enkelt och klart och dina ord värmer som en klar man svept i hast. Applåd! Ångest är energi!
2013-01-19
  > Nästa text
< Föregående

altruistisk
altruistisk