Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Mormors piano

I vasen stod tjugo tulpaner. Olikfärgade.
De var vackrast. Rummet milt. Apelsin
doft mild satt fastkletad längs rummets
tapet. Den var klart vit. Arkitektvit.

Barndomshemmet. Äventyret.

Den stora stora rädslan. Korta korta
ögonblick.

Hon spelar likt en Gud.

Ibland blev fingrarna som nuddade
pianot till lungor. Luften fylldes.
Ett andningshål.

Ibland blev livet liv utan skräcken.

Ibland stod hon inte på tå.

Ställde ned hela fotens tyngd på
tiljorna i hallen.

Fingrar efter tryggheten




Fri vers (Fri form) av smultronbergen VIP
Läst 142 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2013-01-25 00:49



Bookmark and Share

  Stefan Albrektsson
Detta är i mina ögon/öron en av de finaste/vackraste texter du skrivit. Den berör mig på något sätt bortom det språkliga/intellektuella planet.
Jag älskar kontrasten mellan de mångfärgade tulpanerna (det organiskt levande) och den arkitektvita väggen (det sterila hindrande) i första strofen - den strofen rymmer ett helt universum.
Och hur fortsättningen väger mellan rädslor och trygghet (så som livet är). Hur pianots musik blir ett andningshål, en slags trygg tillflykt. Jag älskar frasen "ibland stod hon inte på tå" utan hur hon beslutsamt sätter ned hela foten, och trevar vidare efter tryggheten. Det slutar i en slags trevande hoppfullhet och en möjlig fortsättning utan att bli "patetiskt sockersött".
2013-01-28

  ULJO
Intressant läsning
2013-01-25
  > Nästa text
< Föregående

smultronbergen
smultronbergen VIP