Nyvaken svansar hon efter mig, som om vi måste hålla ihop. Jag tror hon vet att det är Shiba-läge idag.

Vid wc-dörren sätter hon sig. Helt sonika är vi överens efter några gångers tröskelträning; inbjudan är inbjudan och om inte en sån, så kan man vänta för det kommer alltid en fortsättning. Så har vår diskussion till slut vigt sig med gemensamt beslut. Inringat och accepterat.

Hon är makt. En som min drömda varg; Shiba.
In real här-och-nu-Makt.

Närvarande, som i en överfull premiärsalong inför årets stora teaterhappening. Snart, snart... och som en ihoptryckt spärrballong över rummet, som endast behöver en enda liten nålspets för att explodera.
Snart lyser spotlighten upp scenen.

Väntan. På det bästa. Signalen.

Tyst väntar hon, glasklart sinne och helt förberedd inför händelsen, lagom avspänd men absolut inte loj utan med muskler alldeles perfekt förväntans-startade. Inte en tillstymmelse till inre tjatter i den hundpannan. Endast en intensivt lugn fokusering med öron rakt fram, och likaså ögon och framtassar. Ett enda nick av mig och hon är i min famn, men näh..

Inte på dass. (i och för sig har vi redan testat det konceptet av närmanden men jag har inte tid att duscha idag så det får vara till en annan gång med mer tid - mer lust att bli blöt)


Jag är bara hänförd, rörd intill hjärterot och totalt med på noterna denna morgon, och det gnistrar i hennes ögon;

Vi ska göra lyan behaglig. Framför allt energimässigt.
Resten brukar ordna sig när väl den mysiga och lugnt nedtonade stämningen inte stämmer med omgivningens kaos - här är ett kaos utan dess like kan jag lova - men det är ett ganska skönt kaos. Så där pyssel-frammanande.

En sak har nyligen landat i min tillvaro - en förmåga att kunna våga se en framtid i bild. Den har varit i ett annat universum tror jag, efter några smärre men djuplodade chockar i ämnet liv och leverne.
Mitt i den framboostande nya kraften, som merbildligt slog mig till golvet för en lagomt chockande med genuin och närgående analys av närliv i grodperspektiv, så
insåg jag att;
- Näh, så här kan man inte leva sitt liv. Inte en enda spricka i parketten har utnyttjats för egenbruk, och här har med dem gratis att göra vad man vill med!

Sprickor att fylla med exakt vad man vill, och så fyller man dem med vadå? Jo, damm!

Städdags! Må det bli vår en par månader för tidigt, men efter denna vinter så behövs det en rejäl genomgång av parketten.

Åter till stunden, här och nu, så sitter hon fortfarande här och plirar mig, och jag inser mina tankegångar över en emaljskål i tillvaron, och med det brister jag ut i ett fånigt flin - kaboom.

En överlyckligt schäfer i famn - åtminstone halva schäfern. Ett stycke glatt pälsförsett tungviftande lyckorus mitt på dass!

Vad gör man?
Inte ens stänga dörren kkunde jag, fastän det bor fler i lägenheten. Jag satte mig och visslad istället. Där sprack koncentrationen mellan hundledarskap och morgonmys före kaffet.

Kaffet. Det som varje hemfridsbrytare och stämningsmarodör kan använda som hållhake och vapen för att uppnå sgs vad som helst i överenskommelser.

Det finns överenskommelser av olika slag här, tänker jag, medan jag har ett par schäferögon vaket nyvaket plirande på mina morgonbestyr här på 'kanten' av tillvaron. Nu på extremt närgånget blickande in i mina iris som om de vore Frolic-hålen. Lite snudd på fööör närgånget anser jag, och sätter hakan i vädret.

Hon släpper omgående sin Alfanoja och ålar sig utefter mitt lår som för att beklä mig med extrapäls inför morronpromenaden.
Så återgår hon till tröskeln, sätter sig ned och fortsätter plira glatt och intensivt.

*

På dagens schema står det;
"Do the Undone, until it's done."

Bryggaren blir första prio - måste inhandla en kaffepetter, för detta går inte i längden - och som andra prio en sakta medvetet invävd stämning som förhöjer dagens förväntan; några ljus tända, några ord skrivna och några goa små degar på gång (det sista får mer hägra i tanken en stund när jag upptäcker att mjölet är slut. Alltså, det levs medan jag inte är hemma här, och ja, det blir som det blir med alternativ-livetM ytterligare en lärdom i alternativ-alternativ att komma underfund med lösningen på)

Ibland degarna i min morgontrötta tankegång så lyckas jag röra ihop även tajmingen för tvättarna som faktiskt redan är förplanerad i vackra högar längs hall-och-rumsytor. Lite bohem per lös bolin blir nog dagens betyg - oftast löser det sig även utan mitt släktnamn, men då brukar jag ta till farmors förnamn som hjälp och leta upp ett rött ljus;

Jul-IA, och därmed göra stämning med en ganska smart samarbetsprocedur mellan mys och schema-måsten. Lite som en robotstyrning under uppmjukade former. Jo, det finns en egengjord seriestrip i bakfickan. En om den alternativ-alternativa vägen också.

Jag blir alltid glad när jag upptäcker att en liten seriestrip kan få mig att le åt den värsta vägen av alla - den omöjliga möjlighetens dike - och åt en

hund,
som inte funderar lika mycket som jag på tussilago, korumpor, dynga, humlor och sånt där annat krafs som stör en stund på dass.

Vacker tass. Vacker tass.
I vår ska vi leva lya dubbelt upp vi två, som tre plus några decimaler till - dubbel-tupp på kyrktornet.

en Pi i kvadrat - en fi mindre i livet - ett tvi vale för taget för givet och
 

en skön stund i resten av resan i livet.

Skrivet levt och spelat. Drivet med körn av en kärleks törn i sidan. Abrupt totalt och öförberett.
Exklusivt på drift bland hjärtan räls och toner - en på miljoner chans.

Jo, han fanns. En som kan det där med att ha balans
mellan dörren ut och dörren in.

En sån som även kan pynta sin gardin
med frans glans och gung - en kung i kubik

en rustikt äkta hjärtevän

tack för allt och för det som kommer sen

även om det inte landar i mitt seende

*inväntar våren med behagligt leende*