Står ostadigt framför två vakter
maxad på Rom
och guld rinner från mina tårkanaler

Dom där tårarna
glittar likt piratguld i neonskenet
vill sy fasst dom på en fiskelina
och strypa dej

Du är ett spöke inuti min kropp
skriker hetsigt
hoppar mellan nervtrådar
fakkar med mitt psyke

Ville bara överleva
som mest
men ibland kom vinden från söder
strök gräsmattor och betongväggar
blåste vind i ryggen
på alla skeppsbrutna dagisbarn
Skapade några frysta sekunder av hopp


Det förflutna iklädd svart mundering
med stänk av hora
svarar aldrig på frågor
bara håller sig nära
skrattar och hugger med yxa
mot alla koncept av mindfullness

Jag glittrar i allt mitt smuts
slagen till marken
blod överallt
men jag ler
så låt mig le
Vi skapades här
härdades
påtvingades trauman
som återskapade mitt hjärta i pansar


Hänger över bardisken
rullar tomma shotglas tills ett faller mot golvet
skrattar åt ljudet
önskar de döda åter
och fakkar ur
vevar ord och gester
smälter ihop med luften
tar ett slag i ansiktet
lämnar kroppen
tänker att det är lungt
bara kicka här i hörnet
och betrakta mig själv en stund innan stängning