A:"Varför gråter du så ofta numera, vännen?
B;"Därför att min flicka lämnat mig."
A: "Det är den vanligaste och mest banala svaret på frågan om en mans tårar."
B: "Det vet jag nog, men det ändrar intet."
A:"Vad är svårast?"
B:" Saknaden förstås."
A:"Hur länge var ni ihop?"
B:"Sex månader; fina månader."
A"Vad gjorde ni helst?"
B:"Gick promenader, talade, lyssnade på världen."
A:" Vad saknar du mest?"
B:"Hela henne"
A; Svara ordentligt."
B: Ja, tystnaden efter samtalen. Och hennes händer i mina, när jag var ledsen."
A:"Var du ofta ledsen?"
B:"Ja, faktiskt. Som im jag anade, att hon skulle försvinna."
A:" Det gjorde du säkert."
B:" Vi skrattade ofta tillsammans också."
A:"Det tror jag säkert. Nu: älskade hon dig?"
B:"Ja, men jovisst gjorde hon det. Men...
A:"Men..?
B: Inte lika starkt, det kunde hon ju inte."
A:"Inte?. Då blev du alltså för tung för henne. Det behövs en jämvikt, hon bröt, innan ryggen bröts."
B:"Jaha, och vad skall jag göra nu?"
A:" Ingenting, min vän ingenting. Fortsätt gråta!"
.