Bakom en mur av tidens och moralens väktare håller
jag min galenskap och glädje i band
och väntar tålmodigt.
Jag ser stora ytor och stora block tas över och sväljas
av bakterier i min hjärna, men jag ser den renhet som skapas
och den är fin och jag älskar att se på den, ofunktionell, men strömmande av allt.

Allt är ett skämt säger du
skriker av vånda "Allt är lögn!"
Du rör vid allts slut nu och har alltid gjort det,
också allts början.
Det finns en väg utan slut
frågan är bara om du vågar stupa längs den.

Jag rör mig långsamt i hopp om att allt kommer finnas kvar efter mina rörselser,
jag ser mina rörselser i samma bakterie och inser att det finns ingen risk
jag kan hoppa,
jag kan tänka,
jag kan studsa och allt sker inom väggarna.
Vad friheten är kommer ingen nära och den är är tommare
än vad jag kan säga.