Viljan ligger utbredd

hon vaknar tidigt
morgonen rodnar av iver
drar i hennes hand

Som om allt återstår

Hon hinner inte knyta skorna
knäpper kappan fel
mössan hamnar snett

hon försöker hålla jämna steg över det frostiga gräset
det knakar och krasar under skorna

ännu syns mycket död
men känslan av liv ligger invid

Hennes längtan är varm i magen
darrar i morgonljuset

Hon kisar mot solen,
väntar..

ser kullen på avstånd

en gestalt växer fram
mörk med en aura av solljus


Hon ser att det är han

Han som gör morgonens vilja så stark