Vem sa att det var lätt att leva
vem sa att det var värt att leva
Jag bara undrar
jag vill veta

För jag vill slå den fan på käften
för att han alltid lurar mig på efterrätten
För jag får aldrig åka med hela vägen
får aldrig åka sista stegen

Då kommer han viftande med laxen
och snor sista taxin
Förlorar både fisken
och taxin

Varför hittar jag aldrig en ädelfisk
får alltid någon äcklig bläckfisk
Som sprutar ut mörker
i droger och lögner

Det blir alltid svart som natten
och man vaknar alltid med en polishatt
Framför synen
när man åter kan urskilja trynen

Känner mig som en gris
fångad av en potatisgris
Men får väl stå ut
eftersom de hjälper mig upp