Är det inte konstigt
Att människan ständigt strävar
Att ständigt komma i tid

Än märkligare tycks det
Att ingen tycks kunna njuta
Av dena enkla stund i frid

Klockan dikterar vardagen
Dikterar livet genom var dag.
An i sänder och en i sönder.

Stressen är tyvärr nånting
Som vi människor stressar kring
För att inte totalt söndermessa ting

Men vi går alla ändå sönder
Genom stressens hårda lek
Så sätt dig stilla utan tvek'

84600 små
Vi får på tidskonto insatt då
Midnattstimman råder

Vill du stressa livet ut
Till vilken nytta då till slut?
På bår vi alla ändå bäres ut

Så njut av stunden som du har
Det kanske bara finns en kvar
Så njut för full valuta

Ladda favorit musik i stereon
Hämta någon dricka, kryp in i vrån
Och njut av den underbara tillvaron

Det är så jag vill leva mina dar
Men samhället ställer sina krav
På att ständigt vara anträffbar

Så jag tar allt mitt pick och pack
Skippar glatt allt snick och snack
Stänger av all teknik och drar

Letar upp en bänk nån vart
i en solig glänta i nån park
Och mediterar i typ trekvart

Stressen får vänta några dar
Vilandet sin tid det får ta
Tills laddade batterier jag har.