Åt helvete med medelmåttigheten!
Jag ska skriva mitt namn i himlen med eldbokstäver
En hetta som smälter de föraktfulla blickarnas ansikten
Ett dån som höjer mitt löfte i skyn som en knuten näve
Jag ska aldrig bli som er!

Åt fanders med vad andra tycker!
Vad är det värt för en med absolut sanningsgehör?
Den som har det faller inte för modenycker
Utan säger bara sådant som berör
Själv alltid oberörd
Oförstörd av cynism och nöjaktighet
Stöper jag om världen till tonerna av jazzmusik

Mina ord
Ska eka genom rymdens kalla tomhet
Katapulteras av omloppsbanor
Studsa mellan stjärnsystem
Supernovor ska bränna dem rena från allt utom det darrande sköra
Tills jag kallar ner dem över jorden som ett meteorregn

De ska falla
Tunga som titan genom atmosfären
Träffa marken med en dån som väcker hycklarna ur sina bäddar

Jag ska stå där
Slita av skinnet och stå bland kratrarna lätt som en fenixfjäder
Ren ande, ren eld, en låga som aldrig darrar
Jag ska brinna
Brinna upp
men aldrig brinna ut