det såg så trivsamt ut med nattlampan bakom gardinen
i enda gavelfönstret
på huset i aprilnattsmörka skogen

det såg så vänligt ut det milda ljuset ifrån kammaren
och månen spred sitt sken bak molnskyar i blåsten
två ljuskällor som blinkade bland skogens träd

i fantasin såg jag igenom väggen och kanhända
var det tvärtom fredagsfylla bråk och svartsjuka  
med hårda ord som lämnar sår som aldrig läker - nej
 
- jag hoppas det var kärlek där på kammaren
eller om någon bodde ensam att han låg och läste
en bok han inte nändes lägga från sig. 

det kanske var ett barn som sov där
och ville ha sin lampa tänd
som skydd mot monster under sängen
 
jag hoppas de var trygga där i sommarhuset 
med livet skogen och varann -man vet så lite
hur andras liv ser ut - när allt man ser är väggar

när man färdas vägen fram och själv vill hem
men i min fantasi har jag åt den som tände lampan
i kammarfönstret byggt ett liv i harmoni!